Filmstad på historisk mark

Text: Anders Lif / www.anderslif.se

Västerås nya Filmstad ligger på historisk mark. Här låg stans sista Folkets hus i fyrtio år. Här låg också ett klassiskt historiskt vägskäl. Här möttes två medeltida färdvägar, Kopparbergsvägen och Smedjegatan.

Kopparbergsvägen från norr i slutet av 1800-talet. Här låg den gamla stadstullen. Utanbygatan går upp till höger, Smedjegatan ligger längre ner, i bildens mitt. Torget kallades Skvallertorget. Foto: Länsmuseet.

Kopparbergsvägen var den stora och viktiga infarten från gruvorna i Bergslagen. Hit kom bönderna som lejts in för att köra järn, koppar och silver till hamnen i Mälaren. Här passerade de en av stadens tullar vid Utanbygatans stadsgräns.

Efter tullen var det bara ett stenkast kvar till Smedjegatan och öppningen in mot Västerås centrala delar. Den smala och bitvis krokiga Smedjegatan gick fram till Stora torget. Filmstaden är byggd i det gamla kvarteret i vinkeln där Smedjegatan möter Kopparbergsvägen. Kvarteret fick namnet Kol.

När Folkets hus skulle byggas 1956 låg ett stort trähus i två våningar längst ner på Smedjegatan. Det kallades den Pippingska gården. Huset hade upplåtits som ”arbetshus” under första hälften av 1800-talet. Här fick gamla, sjuka och arbetslösa en slags kommunal sysselsättning.

Kol var ett typiskt gammalt Västeråskvarter med ett gytter av små trähus. Många hade stått ända sedan den stora stadsbranden 1714. Längs Kopparbergsvägen låg Västerås Måleriaffär. Vid Sturegatan, i kvarterets västra ände, stod den pampiga Baptistkyrkan.

Pippingska gården revs för Folkets hus. Gården låg där Smedjegatan möter Kopparbergsvägen. Foto: Ernst Blom, Länsmuseet.

Allt revs för det stora Folkets hus-komplexet. Över 23 000 kubikmeter jord schaktades bort utan arkeologisk undersökning. Något som fick senare tiders arkeologer att bekymrat skaka sina huvuden. Det tog tre år att bygga Folkets hus, med sitt tio våningar höga och med sina tre lägre huskroppar. Folkets hus uppfördes av stadens arbetarrörelse som därmed fick sitt tredje och sista Folkets hus.

Kopparbergsvägen mot norr på 1950-talet, innan Folkets hus byggdes. Snickargatan går upp till vänster. Mitt i bilden ligger ett trähus med två burspråk som tillhörde Västerås Måleriaffär. Där byggdes Folkets hus-flygeln med Restaurang Mälaren. Foto: Stadsarkivet.

Västerås första Folkets hus hyrdes in i den lilla Blåsbogården på Kyrkbacken 1902. Stadens andra Folkets hus byggde föreningen 1920 för egna pengar på Allégatan (Mimergatan i dag). Byggnaden på Mimergatan kallas nu Hahrska Palazet.

Redan i början av 1940-talet började Föreningen Folkets hus och park leta efter mark för ett större hus. Flera förslag kastades fram: Lundahlska jorden (Klippans parkering), kvarteret bakom Stadshotellet eller mellan Stora torget och Svartån, högst upp i Sundemans backe eller vid Folkets park.

Åren gick. Några år in på 1950-talet sålde föreningen fastigheten vid Mimergatan till Asea och övertog i stället det till stora delar kommunägda kvarteret Kol. Västerås stad bjöd på markhyran.

År 1956 började det bygge som skulle bli ett av de största i Västerås historia. 1959 var det klart.

Adolv Andersson var en omtyckt intendent i Föreningen Folkets hus och park i många år. Här visar han modellen av Folkets hus innan bygget startade 1956. Foto: Bertil Forsén, Stadsarkivet.

Kopparbergsvägen mot norr, strax efter det att Folkets hus byggts 1959. Foto: Åke V. Larsson, Stadsarkivet.

Kapitel 2:
Det stora bygget

De första ritningarna till Folkets hus gjordes av arkitekten John Windell från Stockholm. Han dog innan bygget hann börja och de två Västeråsarkitekterna Vilhelm Alnefelt och Nils-Olof Tollbom fick delvis rita om och slutföra arbetet.

Första spadtaget togs 1956. När Folkets hus stod klart tre år senare blev det symbolen för det nya Västerås. Ett helt kvarter av den gamla kåkstaden hade rivits och fått ett modernt ansikte.

Kvarteret Kol omgärdades av Smedjegatan, Kopparbergsvägen, Snickargatan och Sturegatan. Posten byggde sitt nya huvudpostkontor i den södra delen av kvarteret, Folkets hus dominerade den norra delen.

Folkets hus var något helt nytt. Aldrig tidigare hade Västerås sett ett sådant komplex i glas och marmor, och dessutom med ett torn i tio våningar i vinkeln nere vid Kopparbergsvägen.

Folkets hus blev symbolen för det nya och moderna Västerås. Bilden är från tidigt 1960-tal. Foto: Bertil Forsén, Stadsarkivet.

Huset fick imponerande 12 700 kvadratmeter golvyta. Fasaderna var på 6 000 kvadrat, varav 2 200 kvadrat var marmor. Bygget kostade 11 miljoner kronor. Huvudentreprenör var Fackföreningarnas Byggnadsproduktion, det som senare blev BPA och ännu längre fram Peab.

Högst upp i Folkets hus torn var det en servering på 1960-talet. Foto: Åke V. Larsson, Stadsarkivet.

Arbetarrörelsen fick nya möteslokaler, konferensrum och expeditioner. Socialdemokraterna flyttade in med partidistrikt, arbetarekommun och andra sidoorganisationer. Fackföreningar och ABF fick rum och expeditioner och till och med kommunistpartiet fick ett eget krypin.

Lokalerna i gatuplanet hyrdes ut till butiker. Längs Smedjegatan öppnades den för sin tid stora och moderna biografen Cinema med 458 sittplatser och längs Kopparbergsvägen fanns bageri, restaurang och hotell Mälaren - allt i föreningens egen regi.

A-salen och B-salen och Cinema låg i ett delvis nedsänkt gårdshus. Det är den nya Filmstadens hemvist.

En trappa upp längs Smedjegatan hyrde Folktandvården in sig. Där fanns också en körskola. Två av stadens idrottsföreningar, VSK och VIK, delade på en våning i flygeln längs Sturegatan.

Biografen Cinema fick 458 sittplatser och var en föregångare till den nya Filmstaden. Foto: Bertil Forsén, Stadsarkivet.

Både pengar och omsorg lades ned på den konstnärliga utsmyckningen. Västerås stad sköt till medel från kulturfonden. Birger Halling gjorde smidesverk till fönstren i tornet och Palle Pernevi till trappräckena. Torsten Renquist och Per Lindecrantz utförde klinkerdekor, Sven Sahlberg målade kakel och Stefan Thorén svarade för en stor marmorrelief, Dansen och allvaret.

Det mesta av det sena 1950-talets utsmyckning har bevarats i det tidiga 2010-talets hus, som ägs av Aroseken.

Trapphallen i Folkets hus torn fick ett trappräcke i smide av konstnären Palle Pernevi från Göteborg. Foto: Åke V. Larsson, Stadsarkivet.

Konstnären Birger Halling, Kvicksund, med skisserna till fönsterdekorationerna i tornet. Halling gjorde samtidigt den stora fresken i Västerås stadsbiblioteks lånehall. Foto: Stadsarkivet.

Vid invigningen den 14 december 1959 dukades för 400 gäster i A-salen. LO-ordföranden Arne Geijer talade och Föreningen Folkets hus och park, med Gustaf Nyman som ordförande, passade på att samtidigt fylla sextio år.

Folkets hus invigdes 1959 och blev en fyrbåk mitt i centrum. Foto: Bertil Forsén, Stadsarkivet.

Kapitel 3:
Sossarnas Folkets hus

I tre decennier, från 1959 och framåt, var Folkets hus i Västerås den västmanländska socialdemokratins högborg.

Med kollektivanslutningen som draglok och sparbössa kunde arbetarrörelsen ta hela det tio våningar höga tornet i anspråk.

Där satt partidistriktet med ombudsmän och expedition, där satt Västerås arbetarekommun, kvinnodistriktet, ungdomsförbundet, Unga Örnar, Broderskap och LO-distriktet. Rörelsens alla grenar samlades i gemensamma lokaler, med vid utsikt över Västerås.

Så småningom flyttade även Västmanlands Folkblad in i Folkets hus-tornet.

Här fanns en telefonväxel för alla, här fanns gemensam bokföring och administration. Här fanns elva samlingssalar och trettiotre fackföreningsexpeditioner, några av dem låg i det lägre huset längs Smedjegatan.

Som mest innehöll Folkets hus trettioen lokaler för fackföreningar. Här är sjöfolkets klubbrum. Foto: Stadsarkivet.

Arbetarrörelsen hade en central administration som den varken haft förr eller senare. Där fanns sex anställda ombudsmän. Folkets hus blev platsen för stora konferenser och distriktskongresser.

Kulmen nåddes 1984 när Västerås arbetarekommun firade 90-årskalas med en stor fest i A-salen med Olof Palme som hedersgäst.

A-salen var flitigt utnyttjad för politiska möten. Bilden är från en gemensam konferens med SAP-LO 1982. Foto: Västmanlands Folkblad.

Sedan började utförsbacken. Folkets hus hade blivit för stort och för dyrt. Först tvingades partiet flytta ner från sjunde himlen till fjärde våningen, i huskroppen längs Smedjegatan.

När kollektivanslutningen avvecklades efter 1987 försvann de flesta medlemmarna. Partiet fick ta till den stora bantningskuren.

Till slut räckte det inte med att säga upp ombudsmän och annan personal. Hela fastigheten måste utrymmas och säljas till Riksbyggen.

Socialdemokraterna flyttade 1999 till en liten nybyggnad, Hemdal, i det som en gång var Folkets park men som nu förvandlades till bostadsområde.

Olof Palme åt festmiddag i A-salen när Västerås arbetarekommun fyllde 90 år 1984. På bilden omges han av kommunalrådet Åke Hillman med hustru Anita. Foto: Västmanlands Folkblad.

Blivande kommunalrådet Ulla Persson var med i ett spel om socialdemokratins historia i A-salen när partiet fyllde 90 år 1984. Foto: Västmanlands Folkblad.

Riksbyggen drev Folkets hus vidare som en kommersiell fastighet och sålde vidare till Peab. En del av komplexet byggdes om till studentbostäder.

Bostadsstiftelsen Aroseken tog över 2002. Fyra år senare väcktes tanken på att erbjuda Svensk Filmindustri lokaler för en ny Filmstad.

Kapitel 4:
När Folkets hus var ett nöjestempel

Aroseken fullföljer en nöjestradition när gamla Folkets hus förvandlas till en Filmstad.

Folkets hus, som invigdes 1959, var först och främst tänkt för arbetarrörelsens expeditioner, möten och konferenser.

Men där fanns också biografen Cinema och den stora A-salen öppnades för danser.

Den legendariske intendenten Adolv Andersson vid Föreningen Folkets hus och park såg till att Folkets hus blev ett centrum för stadens nöjesliv på 1960-talet.

Club Mälaren skapades som ett begrepp för danserna. Torsdagsdanserna i A-salen var speciella. Då bokade man bord och kunde äta och dricka vin på de upphöjda sidorna bredvid dansgolvet, medan små och stora orkestrar spelade på scenen.

På lördagar och söndagar serverades oftast bara smörgås med kaffe eller lättöl.

Söndagsdanserna blev populära, när kända orkestrar som Putte Wickmans, Weine Renlidens, Telstars och Leif Kronlunds stannade till i Västerås på väg hem till Stockholm efter helgturnéerna.

Ingången till Folkets hus A-sal var från Kopparbergsvägen. A-salen, B-salen och biografen Cinema låg i gårdshuset, delvis nedsänkt under markytan. Foto: Åke V. Larsson, Stadsarkivet.

På torsdagar och ibland på lördagar kunde man både äta, dricka vin och dansa i A-salen, som döptes om till Club Mälaren. Foto: Åke V. Larsson, Västerås stadsarkiv.

I mitten av 1960-talet startade Folkets hus ett diskotek i A-salen på onsdagskvällarna. Kanske var det Västerås första diskotek.

Idén kom från Lars-Gunnar Larsson som var ombudsman på SSU. Han kallades för Lalla och han körde diskoteket med två egna grammofoner, en förstärkare och ett par högtalare.

Putte Wickmans orkester spelade upp till söndagsdanser flera gånger under 1960-talet. Bilden är från 1962. Foto: Åke V. Larsson, Västerås stadsarkiv.

Diskoteket döptes till ”P-Haus”. Runt femhundra ungdomar betalade tre kronor i entré. Lalla spelade Billy Prestons Midnight Hour varje onsdag.

På 1970-talet sjönk Folkets hus popularitet. Lalla slutade som DJ och blev vaktmästare på biblioteket. Lördagsdanserna blev ”ungdomsdanser” några år i början av 1970-talet. De övriga danserna tynade bort i konkurrens med Baldakinen och andra danskrogar.

A-salen användes i stället för inhyrda fester och av Kulturella dansföreningen.

Restaurang och hotell Mälaren drevs de första åren i egen regi av Föreningen Folkets hus och park. Men hotellet stängdes efter några år och restaurangen hyrdes ut till privata entreprenörer.

I restaurang Mälaren öppnades diskoteket Extremes som blev det nya innestället på 1980-talet. Extremes höll igång till början av 2000-talet.

Restaurang och hotell Mälaren. På 1980-talet startade diskotek Extremes i restaurangen. Foto: Stadsarkivet.

Cinema blev Västerås sjunde biograf 1959. Den stängdes 1986 när SF byggde sin första Filmstad i Västerås, i Gallerian. Foto: Bertil Forsén, Stadsarkivet.

Premiärpublik på Cinema i februari 1960 när filmen Orfeu Negro visades. Foto: Bertil Forsén, stadsarkivet.

Annons i Vestmanlands Läns Tidning 1968.

Texten är skrivit av Anders Lif, journalist och författare, född, uppväxt och bosatt i Västerås.

Följ hans blogg här: www.anderslif.se